Ivar föddes 1950 på Arvika BB. Vi bodde då på Stubberud, Stora Årbotten Gunnarskog i Värmland. Min storebror var 5 år äldre och lärde mig både det jag skulle kunna och hyss! Dock med stort hjärta. Pålitlig för det mesta utom när han lärde mig cykla. Ärvde cykel med TT dyna (som det hette på den tiden) ingen vanlig sadel. På heder och samvete skulle han hålla i dynan då jag testade efter träning och skäll. Upp på krönet och utför… se så bra det går skrek jag till Ivar, inget svar! Kollar bakåt och brorsan står och vinkar på toppen, tack och adjö direkt i diket. Sedan kunde jag cykla!
Vi flyttade till Lyckene, södra Fjäll vid Charlottenberg 1961, till en större gård under Billeruds arrende. Ivar fick tidigt jobba hårt och jag slog med den ”lättare hammaren”. 2 gånger var jag riktigt illa ute mot brorsan; 1) Vi skulle stoppa hösäckar i ficklampssken på höskulle, jag lyste snällt och Ivar stoppade sin säck, min tur och Ivar lyste mig rakt i nyllet hela tiden, blev Toreviks arg och klippte honom med min säck i skallen. Han damp som av en tunviktsknockaout, pappa hade skogsyxan i säcken. Blev ilfart in till pappas knä då Ivar lovade döda mig på höskullen!; 2) Hade fått en startpistol av en anställd till pappa och Ivar stod böjd och lagade cykelkärrans punktering, smög upp bakom honom inte bara en gång utan två och trycket av mot jeansbyxan, först blev bara vrål och hot, andra så fick jag fly för livet. Då räddade ett taggtrådsstängsel med 2 trådar mig, liten som jag var så dök jag mellan, Ivar kom inte igenom. Den dagen blev dryg ute i skogen, 4 timmar på en sten! Har bett om ursäkt för detta.
Tidigt lärde han sig köra häst som en ”riktig hästkarl” och svor som en sådan också. Pappa sa att om det hängde på svordomar så skulle Ivar bli den bästa skogsköraren av alla! Ivar blev ohyggligt stark av detta, så vid 15 års ålder vände han upp å ner på pappa, som skrattade hjärtligt. Moppe blev det, som jag aldrig fick låna. Han fick på alla loven köra antingen massaved eller timmer med nordsvensken Frej och det med den äran. Då vi var med i skogskojan i Älgå på vintern somnade Ivar av trötthet vid matbordet efter timmerkörning i snön på dagen.
Det var bra ha en sådan stark storebror i skolan då jag var både retsticka och tog parti för de svagare (mobbade) vilket renderade många slagsmål med mobbarna. Detta tog slut då jag var illa ute en dag och fick stryk av en från 6an (gick själv i 4an), när det såg mörkast ut så åkte killen upp i luften, Ivar hade tagit tag i nacken på honom med en hand, han dinglade med benen i luften och fick se 4 st STORA killar (de var biffar alla 4a) i målbrottet som lovar död å pina om de rör mig igen. Sedan var det lugnt med mobbare i mellanstadiet. Tack Ivar å kompani.
Ivar fick jobb i Arvika på en industri som gjorde glasspinnar. Inga bussar gick från Fjäll så han flyttade in hos farmor och farfar i Gunnarskog. Det var inte så bra på fabriken då Ivar var så stark och snäll att han lyfte stockarna till de andra ”klenare” arbetarna. Ryggen fick stryk av detta!
Sedan kom körkort och fjälla, som var från Fjäll och hette Doris. Ivar körde en Saab V4 med extraljus. Även lite rally blev, men ingen Carlson på taket.
Det blev Ford för Ivar resten av livet, inget annat dög. Åmål blev nästa hållplats som banskötare på Forsbacka, där träffade han även Britt Marie, mamma till deras 2 barn Patrik och Håkan. Han var lika lojal som bankeeper som allt övrigt. Ivar fick sällan beröm för sitt arbete på golfbanan som var då en av Sveriges bästa. Med Toreviks humör (snabbt å hetsigt) så slutade han. Kom in på den fackliga banan som ombudsman på Kommunal som hade lantbruk, trav och de gröna näringarna. Det blev kolossalt många mil i Forden i mellan Sverige. Sedan flyttade han till Töcksfors efter de delat på sig, men fortsatte som ombudsman då i Unionen. Jag var verksam inom lantbruksnäringen och träffade massor av lantbrukare och när de hörde Torevik så kom frågan, är du släkt med Ivar? Svaret blev ju ja! Tänkte första gångerna nu blir klagolåt om ombudsmannen. Aldrig ett ont ord om Ivar utan tvärt om, de sa den enda som var rättvis i sitt jobb och hjälpte den som behövde hjälp och gud nåde den som felat! Även samma sak från anställde som han hjälpte, tom de som fick hut gillade Ivars både humör och humor. Vilket satt honom i vissa prekära situationer (de tar jag med Patrik och Håkan).
Ivar gillad rally och tog med mig flera gånger, bla Svenska Rallyt norra Värmland i snön. Fiskade mycket och en gång vi skulle ut på en tjärn i Fjäll så mötte jag honom vid båten, blödande rejält från handen. En gädda hade attackerat honom när den kom upp i båten. Den blev både kokt å stekt av svordomarna! Skog och natur var Ivars element. Frimärken i massor efterlämnade han, något han aldrig fick sortera klart. Tycke om att handla via Tradera och köpte och sålde allt möjligt med varierande utfall.
Ivar var en genuint snäll och rättvis person som inte fick avsluta sitt liv på det sätt han förtjänade!
Vila nu i frid storebror och fiska eller vad du gör i din himmel!
Bromölla 28 juli 2025
Jonny